På väg tillbaka

Igår var för första gången på flera veckor så kände jag igår ett sug att skriva av sig lite. Jag har det senaste varit lite avtrubbad och inte tagit in allt som har varit runt omkring mig, men igår så tog det en vändning.

Tidigare så har jag suttit på bussen och bara hängt med i ekorrhjulet, suttit och googlat på saker som jag egentligen inte är det minsta intresserad av, tjuvlyssnat på konversationer utan att egentligen lyssna och skrivit saker som jag egentligen inte menat.

Allt har grundat sig i att min tid inte har räckt till. Mitt stora problem är att jag har extremt svårt att säga nej till folk och inte ta på mig extra uppgifter.

Ett typiskt exempel är i våras när jag sitter på en årsstämma för vår samfällighet som representant för vår bostadsrättsförening.

När punkten om val av ordförande kommer upp så blir det knäpptyst. Något som jag inte gillar. Jag får frågan av den avgående ordföranden om jag kan tänka mig att bli ny ordförande? Jag hade lovat min fru att jag inte skulle ta på mig fler åtaganden, men så var det detta med att säga nej. Vips så var jag ordförande för samfälligheten, med allt vad det innebär.

Jag tror att detta är den största boven i dramat. Jag har så mycket tankar i huvudet att jag inte kan sortera dem ordentligt och allt bara flyter ut i en grå massa, men igår så var första gången på länge som jag bara satt ner och försökte ta in omvärlden.

Så förhoppningsvis så blir det lite mer liv på denna sidan.

Förhoppningsvis så blir det fler inlägg under dagen då det är dags för avslutning med BK Skottfint. Ett flertal priser skall delas ut. Min förhoppning är att jag skall knipa priset Årets Träningsnärvarorapportör då det är jag som har lagt in all träningsnärvaro under säsongen, men jag håller er uppdaterade.

Kärlek

Om det kändes tung för någon dag sedan så känns det idag grymt mycket bättre. Efter en lyckad operation så kan förhoppningsvis se en ljus framtid.

Något som jag verkligen ser fram emot just nu är helgens bravader med Skottfint. Efter en underbar säsong med mycket glädje så är det till helgen dags att avrunda säsongen 2013.

En säsong som också innebar en del ångest och oro. Detta då jag inför säsongen bytte lag till Bra Killar Skottfint, med allt vad det innebär. När jag började träna så var jag förberedd på att det kanske skulle bli lite matchande då det fanns bra målvakter i föreningen, men hellre ha roligt i en förening än att bara åka till träningen för att träna.

Inför varje match så var jag helt hundra på att det skulle vara denna matchen som jag skulle klappa igenom totalt. Visst så har det blivit lite misstag men inga grodor lite den som Schalkes målvakt Hildebrand gjorde igår.

Även om jag skulle gjort världens tavla i år så vet jag att det finns någon där hemma som verkligen älskar mig. En liten tjej på 15 månader som gör dagen så mycket lättare. Idag plockade mitt lilla hjärta fram den guldhatten som jag fick ute på Öckerö i samband med att vi säkrade seriesegern och tryckte på mitt huvud. Snacka om att det är dessa små saker som gör att ens hjärta verkligen smälter.

Photo on 2013-11-07 at 18.53

Nu smälter det kanske inte lika mycket när klockan står på 05:20 och samma person står i sin säng och skriker för att bli hämtad.

Nästan samma kärlek har jag till 35 andra killar som alla har en sak gemensamt – BK Skottfint.

Start av försäsong

Idag började min försäsong.

Allt för att vara så väl förberedd som möjligt nu när man skall tampas med de stora pojkarna med lite kvalitet i fötterna.

Därför lät jag min fru sätta ihop ett litet mage, rumpa och lår pass för att de extra vilokilona skall försvinna.

Beachen har jag gett upp, men snyggast (troligen bara störst) rumpa i laget skall jag jobba för att ha i alla fall.

bild (2)

Hej hej magsjuka

Klockan 06:00 vaknar jag utav att en liten flicka i mitt hem står upp bredvid sängen. Efter några sekunder säger hon:
”Jag tror att jag måste spy.”

Där började min dag. Som ni kanske förstår så var det inte lilla 15-månader Elsa som yttrade dessa orden utan min fru Jennifer.

Jennifers kaskad gjorde även att Elsa vaknade och totalvägrade att somna om, så det var bara att pallra sig upp och påbörja alla frukostrutiner samtidigt som Jennifer la sig i sängen igen.

När klockan började närma sig 8 så stod Elsa färdig att bege sig mot lekplatsen. Jag tror att det var många som satte frukostmackan i halsen när Elsa, klockan 07:55 kliver upp på en gunga på lekplatsen.

Efter att ha varit ute och lekt en stund så tog jag och Elsa en liten promenad. Liten för mig men stor för henne. Elsa fick helt välja väg vilket ledde bort mot dagis – intressant.

Väl hemma igen så gjorde vi oss i ordning för att ta oss ner mot stan då jag hade lite inköp som skulle göras till kontoret hemma. Nu när man är egenföretagare så måste man ha ett riktigt kontor.

10:05 parkerade jag bilen vid Grönsakstorget för att smita in på Granit. Nu visade det sig att det var röd dag under gårdagen vilket gjorde att flertalet affärer öppnade först klockan 12, däribland just Granit. Det blev ändå ungefär en timma i stan innan det bars av hem till min bror. Allt för att slippa vara hemma och riskera att bli magsjuk.

Min bror fick passa på att vara barnvakt med allt vad det innebar med blöjbyten och matning.

När klockan blev 12 så stack jag själv ner till stan igen för att köpa de sakerna som jag misslyckades med under mitt första besök.

Nu var det dags att åka hem för klockan 16 skulle jag vara uppe i Kungälv för att träffa några barndomskamrater som jag inte sett på över 4 år.

Det blev ett besök hos Evergreen Sports Club där vi hade hyrt en golfsimulator för några timmar. Tredje gången som jag håller i en golfklubba. Man kan lätta säga att jag hade lite kvar att jobba på när det gäller det tekniska, men kul som fasiken var det.

IMG_2559

Efter detta bar det ner till Kungälv för att ta några öl och snacka ytterligare lite skit, men först avverkades ett snabbt besök på Kungälvs sjukhus akutmottagning. Jag upptäckte under kvällen att jag hade råkat bryta av min nål till min insulinspruta så därför stannade vi till på sjukhuset så de kunde förse mig med en ny. Jag har nog aldrig haft ett så kort besök på ett sjukhus. 10 minuter efter att jag äntrade portarna så var jag ute igen. Kvällen fortsatte sedan i Kungälv nattvimmel. Genast var man tillbaka 10 år i tiden. Allt var sig likt, bara besökarna som ändrats till att vara i samma ålder som man själv var i under sina glansdagar i Kungälvs nattliv. En underbart lyckad kväll. En sådan som man kommer minnas lång tid framöver.

Idag blir det att träffa lite nära och kära då Jennifer mår bra mycket bättre efter 13 timmars sömn.

Vem var bäst i år?

Det är verkligen träda i fotbollen just nu. Visst så är det kval uppåt i serierna ifrån division 5 och neråt, men jag känner inte riktigt för att sätta mig in i detta.

Istället så har jag funderat på vilken målvakt som har varit seriens bästa sett över de två matcher som jag har spelat mot respektive lag.

Först måste tyvärr säga att jag tycker att årets upplaga av målvakter inte har kommit upp i samma nivå tidigare säsonger. Jag tycker ingen målvakt har visat sig extremt på styva linan. Visst så är Marcus Rångeby i GFF riktigt grym linjemålvakt med sina extrema reflexer, men den målvakten som imponerade mest på mig var trots allt Dalibor Verzak i KF Velebit. Under vår match hemma mot Velebit så huserade han i hela straffområdet på ett grymt sätt. Sedan vet jag inte hur han är sett över en säsong, men i den matchen jag såg honom så visade han stor pondus.

Undra hur folk ser på min insatts. Själv är jag väldigt självkritisk men jag är ändå så pass medveten om att mina misstag har varit färre än på flera år.

Förhoppningsvis är det så som många säger att målvakter blir bättre med åren.

Min kropp blir fasiken inte bättre med åren.

Grundlurade

Vilken extrem besvikelse den där jäklar stormen orsakade. Hela Göteborgs lamslogs av alla jäkla varningar. Man råddes att stanna inomhus och förbereda sig inför den stora stormen.

Vad gjorde min familj då? Jo, vi tog oss ut för ett litet äventyr in till centrum av Göteborg. Jennifer hade fått ett sug efter en fåtölj som inte kunde väntas med att köpas.

Så när alla andra var på väg hem för att surra fast sina utemöbler så åkte vi inte till Nordstan. Det var inte så att det vimlade av bilar inne i parkeringshuset direkt, så det skapade bara ett stort problem vilken plats jag skulle välja.

Väl inne på Åhlens så blev vi informerade om att varuhuset bara hade öppet i 5 minuter till så det blev till att skynda sig. Som tur var så visste vi vad det var som skulle köpas så det tog inte så lång tid.

Sedan var det bara att krypa upp i soffan och invänta fröken Simone. Som sagt vilken jäkla besvikelse.

Idag så har min kära dotter den första av sina två namnsdagar denna vecka. Grattis lilla Viola!